Båten en kväll i juli.

F12.

Jag och Anton gick en visning för Malin Andersson på KAOS@F12. Foto: Simon Maddock Switz

EP.

Midsommarafton.

Öregrund.

Sommarens bästa dagar. Trots hårslingor som ligger fel.

Maja.

Fotar i princip bara med telefonen nu. Kanske trist. Men.

Birthday party.

Bilder från mitt lilla födelsedagskalas.

Polyethylene.

Nu har jag suttit här i fem timmar och gjort ingenting (alltså verkligen
ingenting + verkligen fem timmar). Snart fem och en halv. Jag har inte
ens öppnat mailet med mina anteckningar än. Hur studerar man? Döden,
befriaren, snälla ta min hand.

Imorgon fyller jag arton. Det ska jag fira genom att göra exakt samma
sak som nu. Förhoppningsvis men mot förmodan med mer produktivitet.

Iku.

En skuggig far på en förstörd rulle.

Jag är så trött på religion, på folkvett. På bildning. Och bortskämda idioter. Trött på att jag är
en av dem. Nu ska jag trotsa våren, sätta på mig ett par raggsockor och invänta min artonårsdag
som är här om fyra, nästan tre dagar. Jag känner mig ungefär lika obstinat som Lilla My,
och hon hade ju heller aldrig någon egentlig anledning (förutom att gilla att vara lite ilsken).

Veckan som kommer får mig att tappa livslusten, likaså skolmatsedeln.
Inte för att den är speciellt hemsk egentligen.

Valborg.

Lite (fruktansvärt) fulla i solskenet. Sagas bilder.

Valborg kom att bli en fantastisk dag vädermässigt, trots hemska prognoser.
Annars var allting ganska uppochner men jag tror att det bara ska vara så.

Anton.

Vie heroique.

Se.

Charlotte.

Charlotte Gainsbourg.

Surprise.

Bästisen Filippa fyllde arton och vi styrde ihop en
överraskningsmiddag hemma hos mig för att sedan
bege oss till Orange där alla tappade rösten och/eller
bröt armen. Fin kväll.

Meadowlarks.

Aug 07.

1.

Vi firade ett år, jag och Anton. Inte med pompa och ståt; med middag på en halvsunkig restaurang vid Odenplan. Men det var mysigt ändå.

Just like women.

Sköna mars välkommen.

Förvår 2009.

Snart tycker jag att det kan få bli så där igen. Är fruktansvärt trött på vintern.
Behöver något att längta till.
Efter dessa två skolveckor (sex prov - varav ett pågick i fem timmar och varav två jag fortfarande inte gjort - och tvåhundra inlämningsuppgifter - varav två är gigantiska uppsatser - och allt på sidan av det kretsar kring vårt projektarbete) vill jag bara lägga mig ner och dö. Eller lägga mig ner på ren asfalt någonstans där solen inte går ner förrän elva på kvällen.

Mamma och pappa och Bergsgatan 59.

New years.

En månad senare, men åh saknar världens fulaste stad mer än någonsin nu.