Ingen röst, ingen tröst.

Bild från sista maj. Bilder från Arvika kommer när jag framkallat dem.

Hemma från Arvika som var underbar lycka och fruktansvärd ångest på samma gång. Har tappat rösten och är tung. Dessutom kom jag hem till ett tomt och ödsligt hem. De åkte till Frankrike. Känner mig föräldralös och ynklig. Nu ska jag vara lugn och sömnig och kontrollerad i en vecka. Minst. Kanske två.